I skrivande stund har jag en påtaglig infektion i mitt ena öga. Det är knappt så det går att hålla ögat öppet för att det är så irriterat. Så torrt. Så smärtsamt. Jag har ju varit här förut. Det är inget nytt för mig detta. Jag är bekant med åkomman. Sansad. 

 

Allting började 2016. Februari. Jag var säker på att det var ögoninflammation. Ögat var rött och irriterat. Kunde knappt hålla det öppet. Det tårades. Ganska långt senare, efter besök hos en viss akutmottagning som rent ut sagt var helt pantade på området och fastslog, efter att knappt ha kollat på ögat, att det måste vara ögoninflammation och att jag skulle behandla det som så. Kort därefter märkte jag att det blev värre och inte bättre och kontaktade 1177. Jag fick en akuttid på Ögonmottagningen och det visade sig vara något helt annat än ögoninflammation. Nämligen Blefarit med en följdsjukdom som heter Konjunktivit. Jag behandlades för båda sjukdomarna och blev av med Konjunktiviten och bättre på Blefarit-fronten men har fortfarande sjukdomen kvar. Såhär efter 2,5 år. Jag led av sjukdomen även som barn när jag var i 10-årsåldern men sedan dess till och med 2016 har jag inte haft några besvär av det. 

 

Idag har jag lärt mig att acceptera faktumet att jag har sjukdomen och att jag kanske inte kommer att bli fri från den. Blefarit är en kronisk sjukdom och drabbar på så sätt att ögat blir bl.a. väldigt torrt, irriterat och man får ett ökat tårflöde. 

 

Det första året var otroligt påfrestande för mig, rent psykiskt men såklart också fysiskt. Vissa dagar kunde jag liksom inte ens gå ut i dagsljuset utan drog ner mina rullgardiner i lägenheten och låg inne hela dagen. Detta för att ögonen pga sjukdomen Konjunktivit blir väldigt ljuskänsliga. Och det gjorde så jävla ont. Det sved och tårades så fort jag öppnade mina ögon och att blunda var även det smärtsamt även om det inte var lika smärtsamt som att hålla dem öppna. Jag kunde inte läsa en bok eller sitta framför en datorskärm. Jag kunde inte kolla på en film. Allting i vardagen påverkades av min sjukdom och jag blev mer och mer nedstämd.  

 

Så nu verkar jag som sagt vara tillbaka i skiten. Försökte kontakta 1177 men de hade många som ringde och bad mig återkomma senare. Piss. 

 

Jag tycker det är viktigt att belysa sjukdomen eftersom den är så pass vanlig som den är. Till er som lider av åkommor i ögonen/ögat - var kritisk och envis. Lita inte på vilken läkare som helst. Jag tänker än idag att jag kanske kunde ha blivit "botad" om jag fick rätt hjälp direkt och inte den Ögoninflammationsvägledning som jag först blev (fel)diagnostiserad för. Och det kommer bli bättre. Man lär sig att förhålla sig till sjukdomen. Ibland känns allt skit och man vet inte vad man ska ta sig till men då får man komma ihåg att man inte är ensam. Man blir trött på att behandla sjukdomen varje morgon och kväll med långa procedurer men man vänjer sig. Och sök hjälp. Om och om igen om det kommer tillbaka. Jag själv har tappat räkningen för hur många gånger jag har varit hos ögonläkaren. Och till er som känner/står någon nära som har sjukdomen - ha förståelse och döm inte. Kanske verkar det inte så farligt men det är lätt att döma när man inte har en aning om hur det är att faktiskt ha sjukdomen.