I dag firar jag 3 år av frihet från människan som psykiskt misshandlade mig under 2 års tid. Lika många år som jag var tillsammans med honom har jag nu "tagit tillbaka" plus ett till. Förra året firade jag inte. Varför? För att jag inte kom ihåg. Men det gjorde ingenting. Tvärtom såg jag det då som någonting väldigt positivt. Det betydde nämligen att jag inte längre tänkte på honom i lika hög utsträckninng som jag tidigare gjort. Dagen betyder oerhört mycket för mig personligen men det betyder inte att jag varje år måste uppmärksamma den. Att glömma bort datumet betyder minst lika mycket för mig. Den är inte mindre värd för det, utan jag ser det som sagt bara som ett tecken på att jag kunnat gå vidare på ett framgångsrikt sätt. Det som betyder mest är det faktumet att jag lämnade honom. Och det påminner jag mig själv om betydligt mycket mer än bara en dag om året. 

 

Att påminna mig själv samt påminnas om det där som egentligen är en självklarhet men som då inte var det innebär också att jag känner så innerligt mycket starkare för kvinnor som lever i liknande relationer som jag eller värre, eller bara rent av kassa relationer som inte ger någonting. Det behöver inte handla om våld. För man har bara ett liv och det ska man ta tillvara på. Man ska känna lycka. Kärlek. Lustfylldhet. Och frihet. Ingenting annat.