Så vi lever alltså idag i ett samhälle som signalerar om att vi gör saker för vår egen skull. Normativt feminina saker då alltså. Man sminkar sig, rakar sig, färgar håret, bleker tänderna, botoxar, sprutar in fillers i sina läppar, gör manikyrer, färgar och förlänger ögonfransarna, sätter in silikon i brösten, äter "nyttigt", hetstränar etc etc för SIN EGEN SKULL. Tyvärr så är det ju inte så. Vi gör ingenting av det här för vår egen skull utan vi har bara omformulerat lite i feminsmens ändamålsenliga syfte. Man kan intala sig hur mycket som helst att vi gör dessa skeva saker för vår egen skull men det handlar om så extremt mycket annat än just self care. Det handlar om att få kapitalismen och konsumtionshetsen att gå runt, om att flytta bort fokus från dålig självbild till att "man gör det för man mår bra av det" (bullshit deluxe) och framförallt handlar det om att hålla kvar oss kvinnor på våra platser. Vårt värde har sedan urminnes tider legat i vårt utseende i första hand. Alla människor vill och behöver bli bekräftade och vår bekräftelse bygger ända sedan vi är barn på komplimanger och kommentarer om vårt utseende. Hur fina vi är. Hur smala vi är. Hur vi ser ut. Hur vi borde se ut. Det kan vi inte komma ifrån. Det är ett rent fakum. På varje liten arena i varje liten del i samhället får vi kvinnor ständiga direktiv om hur en kvinna ska se ut vs hur en kvinna inte ska se ut. Vi ska ha platt mage men absolut inte magrutor. Vi ska ha lagom stora bröst. Lagom putande läppar. Vi ska ha lagom mycket smink. Vi ska ha snygga hårfrisyrer. Vi ska ha rakade armhålor, ben och bikinilinjer. Vi ska le och ha behagliga humör. Dessa typer av framställningar får vi överallt var vi är tittar. På reklambilder, på tv, serier, filmer, kändisar, mediepersoner. Vi bara SKA se ut på de här sätten. 

 

Vad gäller män fungerar det inte riktigt på samma sätt. Självklart har män vissa skönhetsideal också men man kan inte tala om det på samma nivå som med kvinnors ideal. För för kvinnor rör det sig om otaliga fler saker än bara ideal. Det handlar om en massiv press, om självhat, om låga självkänslor, om förakt, om krav osv osv. Vi får inte finnas om vi inte är attraktiva. TIlltalande. Behagliga. Alltså på riktigt. Vi får inte visa oss i tv-rutan om vi inte bär smink. Om vi inte ler. Om vi inte skrattar och är glada. Om vi inte är attraktiva, på ett eller annat vis. Detsamma gäller inom flera andra arenor. Politiken. Musikbranschen. Klädbutiker. You name it. Män får det. De får vara med så till den grad att de kan vakna upp på morgonen, stiga upp ur sängen och gå direkt till deras programledarroll i tv-rutan om de så skulle vilja det. Det funkar inte så för kvinnor. Detta är ytterligare ett faktum.

 

Man kan intala sig hur mycket man vill att man gör saker för sin egen skull men för det betyder det inte att det är sant. Och framförallt är det inte feminism som så många idag menar att det är (for real?). Bara för att det är feminina saker och man ska hävda femininitet som något positivt osv så bygger ju just sådana här saker som jag rabblat upp på destruktivitet och som något som håller oss kvinnor på våra förlegade platser? Att sminka sig kommer aldrig någonsin att kunna ha något annat syfte än att vara fin för andra samt för att upprätthålla sin låga självkänsla/sitt självhat. Inte heller att raka bort sina kroppsdelars hår. Det handlar inte om att man tycker att det känns fräscht eller what ever. Det handlar om vanor och om att bry sig om sitt utseende, för någon annans skull än sig själv. Och medan vi ägnar oss åt de här banala sakerna så kommer kvinnor att fortsätta bli slagna, spottade på, förnedrade, förolämpade, trakasserade, diskriminerade, våldtagna och mördade av män. Vi kommer fortsätta att få lägre löner än män för samma arbete och vi kommer fortsätta att ha dålig självbild av oss själva. För hur mycket vi än gör oss "finare" så kommer vi inte att bli nöjda. Vi kommer snarare att må ännu sämre.

 

Det är väldigt viktigt att prata om sådana här ämnen och det är inte antifeminism utan det är raka motsatsen. Vi måste kunna prata om sådant här för att synliggöra problemet. För den sakens skull skuldbelägger jag inte enskilda personer som väljer att sminka sig eller raka benen eller vad det nu än må vara. Som jag varit inne på förut så vet jag hur det är i det här sjuka samhället och jag har också varit där.

 

Öppna ögonen och inse att män inte ens gör i närheten av det vi gör (för deras skull) och vilka är det som tjänar på det? Jo just det. Männen of course. Vi behöver flytta fokus från den utseendehysteri som pågår och pågått under så lång tid till viktigare frågor. Vi behöver visa att vårt värde inte ligger i vårt utseende. Att vi inte är några jävla objekt utan människor. Och att vi inte bryr oss om vad män tycker och tänker om oss. För vet ni en sak? Det gör inte de. Män bryr sig inte ett endaste skit om vad vi tycker om dem och deras utseende (joo såklart de gör, men inte på samma sätt).