Med anledning av att en viss lokaltidning i vårt kära land vägrar publicera min insändare (gjorde tre försök utan att ens få någon respons) får jag helt enkelt publicera den på min blogg i stället. Men snart får man väl inte ens det.

 

Jag vill markera ett så kollosalt viktigt skede i vår samtida historia. För Cissi Wallin kommer att gå till historien med det hon gjort och gör för vår feministiska kamp, för våra rättigheter, det är givet. Och angående att min insändare inte publiceras, trots att det är "av allmänt intresse" som rekommenderas på insändar-sidan, så råder det ingen tvekan alls om att signalerna lyder som följer: kvinnor bör inte, ska inte yttra sig. Speciellt inte om en sådan här sak. Det är ju nämligen alldeles för farligt. 

 

Vad krävs för att få Virtanen dömd? Ska han föralltid få gå ostraffad för att han är en känd och mäktig mediaman? 11 andra kvinnor har också varit utsatta för Virtanen, minst, räcker inte det för att han ska bli fälld? Nej, uppenbarligen inte. Det är så fruktansvärt vidrigt hur vårt samhällssystem ser ut. Hur fel det är.

 

Rättegångsförhandlingarna mot Cissi Wallin har nu inletts. Hennes brott består av att hon, i ett inlägg på sitt eget Instagram-konto, berättat vem som drogat och våldtagit henne. 95 % av alla sexualbrott leder inte till fällande domar. Mörkertalet är dessutom stort då man ofta väljer att inte anmäla. Det här är skandalöst och förkastligt. Det är ett kollektivt svek mot alla de kvinnor som tvingas leva med de djupa ärr som allt som oftast uppstår vid trauman som dessa. Det är inget "slag i magen att så många kan gå fria i brist på bevis", som en felciterande journalist beskrev det. Däremot är det ett slag i magen att det trots alla möjliga, verifierade bevis, ändock inte räcker till för att fälla en våldtäktsman. Med andra ord; det spelar ingen roll hur många bevis du har och om du gjort alla "rätt" man ska efter att ha varit med om övergreppet. Rättsväsendet kommer ändå vända och vrida saker till din nackdel och till förövarens fördel. Samhället sviker oss kvinnor gång på gång på gång och när det går till som det gör i fall av sexuella övergrepp så är det inte konstigt alls att man drar sig för att anmäla det man varit med om. Det budskap vi får från samhället är: "var tyst för du kommer ändå aldrig att bli trodd på. Dessutom är det du som kommer få skit om du berättar. Så djävulskt mycket skit." Precis så är det. Berättar vi finns det en chans på miljonen att vi får upprättelse. Och när vi väl har berättat så kommer skiten till oss som ett brev på posten. Vi vet det här. Alla kvinnor vet det. Så när vi väl anmäler så gör vi det i den största rädsla, med de största riskerna och med de vidrigaste farhågorna. Cissi Wallin fick ingen upprättelse efter den där gången som hon anmälde Fredrik Virtanen. Fallet lades ned. Hon fick med andra ord uppleva det som majoriteten av kvinnor får. Men hon kunde inte släppa det. Hon kunde inte låta flera kvinnor riskera att utsättas för samma man som hon varit utsatt för. När rättsväsendet inte gör sitt jobb har vi kvinnor inget annat val än att dra nytta av vår yttrandefrihet och varna andra om en samhällsfara. Får Cissi Wallin ett straff för det här så kallade "förtalet" visar det på att Sverige är mer rädda för sexualbrottsoffer än för själva förövarna.