Det feminina förknippas med lägre stående egenskaper och associationer än det maskulina. Feminint är löjligt, svagt, trams, mesigt etc. Det maskulina något starkt, tufft, eftersträvansvärt. Jag är ju av åsikten att tillskrivelser och könskopplingar som dessa upplöses om laddningen i de olika könen också avtar. 

 

Låt oss leka med den tanken. Kön har ingen som helst betydelse mer än att "ja, jag är född till kvinna med dessa biologiska karaktäristiska attributen". Och vice versa. Och that's it. Man gör ingen grej av det. Det blir ett neutralt faktum som man ganska enkelt kan förhålla sig till då alla oavsett kön ändå har samma möjligheter och rättigheter. Man blir behandlad med respekt därför att man är människa, inte för att man är man. Man tar hand om hem och barn, inte för att man är kvinna utan för att man är människa. Och understrykning: det ska alltså vara lika självklart för en man liksom en kvinna att behandlas på det här sättet samt att ägna sig åt denna uppgift. Det är enkla exempel men som jag tänker visar hur jag tänker. 

 

Mitt bloggnamns upprinnelse kommer från just denna hypotes. Att ja, jag är kvinna och det kanske idag är vanligare för kvinnor att bära blommor i håret under ljusa sommardagar eller på midsommar. Blommor i sig är associerat till något feminint. Men att det liksom är helt okej att bära blommor i håret även om jag är kvinna. Poängen är att jag vill sträva efter ett samhälle där det ska vara lika normalt även för män att bära dessa blommor.