Ja det är som man brukar säga livet som kommit emellan lite extra mycket nu på sistone. Och jag har på det blivit allt mer intresserad av de stora frågorna. Jag är nog vad man så vackert brukar kalla en "spiritual seeker". Jag blir aldrig mätt utan vill lära mig mer, se mer, utforska och upptäcka mer, förstå mer och djupare. Så det här som nu kommit emellan, det vi alltså slarvigt brukar kalla livet (livet händer ju hela tiden, väl?) handlar snarare om ännu en livskris. Och eftersom jag börjat leva ut den inneboende spitituella sökaren hos mig och i samband med det lyssnat och lyssnar på sådana typer av poddar så har jag lärt mig att livskriser är någonting positivt. Att det hör till som en del av livet. Att ur en kris så kommer någonting mycket gott och ovärderligt. Vi växer som människor och vi får nya perspektiv. Så jag försöker påminna mig själv om det emellanåt. 

 

Kontentan hursomhelst är att jag av den enkla anledningen (läs livskris) nu uppdaterar bloggen ännu mer segt än vanligt (läs aldrig).  Men I will be back, I can promise you that. Jag älskar min blogg. Även om jag är en usel uppdaterare. Men så är den ju främst till för min egen skull också. Och förutom min livskris så mår jag bra! Jag har en, tro det eller ej, generell positiv livssyn. 

 

Och mina tankar, känslor och analyser fortsätter att snurra i huvudet på mig. Och jag fortsätter att gå runt med orakade armhålor och ben och med en allmänt kritisk och "fuck you patriarkatet"-attityd till min omvärld. Vi hörs längre fram. <3