Normer hjälper oss människor att orientera oss i det sammanhang, den plats och det samhälle som vi befinner oss i. Det brukar ofta kallas för oskrivna regler. Med andra ord handlar det om regler som vi behöver följa för att inte råka ut för konsekvenser av något slag. För precis som vanliga, skrivna regler, så blir det i allra högsta grad konsekvenser för oss om vi inte följer normerna. Vi blir ifrågasatta, utstötta, diskriminerade, trakasserade, förlöjligade, stigmatiserade osv osv. Listan kan göras skrämmande lång. För normer betyder samma sak som "det normala". Och det normalaste vi har är den vita, heterosexuella mannen som varken har något funktionshinder eller brist på pengar. Det här kan vi t.ex på ett konkret sätt se via genussystemet som bygger på två principer - nämligen mannen som norm och isärhållandet av könen. Mannen som norm ser vi genom att det är betydligt mer OK för kvinnor att klä sig i herrkläder (både barn och vuxna) än det är för män att klä sig i damkläder. Det är vidare mer OK för flickebarn att leka med maskulint kodade leksaker än vice versa. Det är mer eftersträvansvärt att nå de manligt dominerade områdena, såsom inom olika yrken, att överhuvudtaget vilja fokusera mer på karriär än på familjen, att inte tala om känslor utan nästan uteslutande ska en vara logisk och rationell - vad det nu innebär utan känslors inblandning (det är nämligen omöjligt att inte ta i beaktande att känslor spelar en ofrånkomlig roll i t.ex beslut).

 

Vi ser normer tydligt via våra kroppar - hur vi klär oss och hur vi för oss. Hur vi pratar med varandra och hur vi godkänner varandra och hur vi utesluter andra. Om vi har rätt glasögon på oss. Annars märks de av, ofrånkomligt, när någon eller några bryter mot normerna.

 

Vissa normer har ett betydelsefullt och gott värde i sig, t.ex. köer - att vi inte ska stå för nära varandra eller med för långt avstånd. Att vi är hövliga mot varandra och kanske håller upp dörren när en ser att någon är på väg bakom en. Men många många är fullständigt kassa och rent ut sagt fördärvliga. De finns där p.g.a gamla traditioner, vanor och förlegade tankesätt. Att en kvinna ska raka sig under armhålorna medan männen slipper detta never ending projekt (som så mycket annat för kvinnor) är ett exempel på en sådan norm. Att kvinnor ska sminka sig och att män inte ska göra det är två andra normer som spelat ut sina roller för längesedan. Att pojkar och män ska ta plats och låta och göra sin röst hörd osv, är en annan norm som inte är särskilt nice eftersom det motsatta gäller för flickor och kvinnor. Självförtroendets och självkänslans utveckling och förutsättningar bygger på helt andra grunder för pojkar än för flickor. Det är en av de starka anledningarna till varför män tror betydligt mer på sig själva och sina förmågor än vad kvinnor gör. För de har haft en hejarklack bakom sig under hela livet från barnsben som hejat på deras prestationer och deras förmågor i en helt annan utsträckning. Flickor har i stället fått höra att de ska vara duktiga, hjälpa till och visa medkänsla och empati - helt enkelt värna om andras mående före sitt eget.

 

Vi måste prata om normer för att kunna synliggöra dem, problematisera dem och förändra dem för att det ska kunna bli en förändring i samhället, i vår värld. Det är i det där som inte syns och som kanske är obekvämt och jobbigt (för normer är ofta av den karaktären) som det begränsande och skadliga finns och vill vi få bukt med det så måste vi synliggöra och sätta ord på det. Och förstå vad det handlar om och hur vi kan göra för att förändra dem.