Varför är vi så rädda för färger, vissa specifika leksaker, kläder och attribut när det kommer till kön? Vad är det som är så, till synes, oerhört hotfullt? Det finns flera bra böcker på ämnet varav en heter "Rosa -  den farliga färgen" av Fanny Ambjörnsson och där får vi bland annat reda på att färgen rosa började bli en feminin markör först på 1950-talet här i västvärlden och att den alltså innan dess ansågs maskulint kodad! Det här tycker jag är en jätteviktg poäng att belysa just ur hänseendet normer och att de är föränderliga. Färger är alltså, likt så mycket annat i vårt samhälle, i allra högsta grad en social konstruktion och det finns inget determinerande i vår färgpalett som säger att rosa är en "flickfärg" eller att blått är en "pojkfärg". 

Många som ställer sig frågande gentemot ett genus- och normkritiskt förhållningssätt resonerar som så att en genom att t.ex. klä sin pojke i rosa och klänningar "tvingar in honom i något". Jag brukar då ställa en genuint nyfiken motfråga, nämligen - "är det inte just exakt det vi gör genom att tvinga pojkar att bära blå skjorta och byxor samt undviker att ge honom dockor i julklapp?"

 

Jag såg en dokumentär en gång för längesen om en kille som älskade att bära klänning och leka feminint kodade lekar som barn men vars föräldrar försökte undvika att låta honom göra det, åtminstone i vissa sammanhang och rum. Han var homosexuell och älskade att beifnna sig i det mer feminint kodade fältet. Och jag tyckte det var så sorgligt att han liksom blev begränsad på det där sättet. Att föräldrarna så tydligt skämdes/tyckte det var jobbigt, även om det kanske inte var helt uttalat. Och det här är en vanlig missuppfattning och också en sorglig sådan - att pojkar som bär på klänning och tycker om det som anses mer feminint skulle växa upp och bli homosexuella. För det första är inte homosexualitet något man "växer in i" och för det andra - om det nu var så - att det skulle innebära en större sannolikhet att de blev det - vad tusan är det som är farligt med det?

 

Kläder är svårt tycker jag och är en så distinkt sak som särskiljer tjejer och killar, kvinnor och män - åt. Det är något nödvändigt som vi alla behöver bära till skillnad från t.ex. smink och olika frisyrer. Men det är samtidigt en väldigt viktig sak att diskutera och problematisera. Mäns och pojkars kläder är t.ex betydligt mer praktiska och funktionella samt har bättre kvalitet än kvinnors och flickors. De sistnämndas har snarare som främsta syfte att vara fina och det går före allt annat, med råge.

Jag har flera gånger tänkt att det nog vore en väldigt god idé att helt göra om hela idésystemet vad gäller kläder. Jag skulle gärna sy egna kläder till mitt barn som var något bortom den gamla kläd-idéläran. Får nog gå i kurs hos min mor för det, som ju faktiskt är textillärare!