MENY
Det är nu ett år sedan MeToo-rörelsen drog igång. Under den tiden hade jag en paus från sociala medier och var därför inte "inblandad" i den mediala rörelsen. Det betyder dock inte att jag missade det. Vem gjorde det? Det betyder heller inte att jag inte har blivit utsatt för sexuella trakasserier och övergrepp. Jag är kvinna i en kvinnoförtryckande värld så det är mer regel än undantag att som kvinna bli utsatt, tyvärr.
Många starka känslor väcktes, hos både kvinnor och män, men förmodligen mest hos kvinnor. Kvinnor triggades av andra kvinnor, blev upprörda, agerade och skapade revolution. Orden "skulden och skammen ska inte längre ligga hos oss utan hos dem det hör hemma" ekade i väggarna. En segerkänsla väcktes hos mig. En känsla av att "nu, äntligen, händer det något. Det är vår tur att tala nu. Vi ska inte skämmas längre. Inte känna skuld. Inte tolerera att det händer. Inte tolerera att det får gå förbi obemärkt."
Som alltid när vi kvinnor får upprättelse och kommer ett steg framåt försöker männen bromsa det. De försöker göra allt de kan för att visa vilka våra platser är. Så de skapade en egen hashtag - #ihave. Och jag ska inte bara svartmåla denna reaktion ifrån männens sida, det är såklart ASBRA att de faktiskt ERKÄNNER. Det är bara det att sättet de erkänner på är jävligt bisarrt rent ut sagt. De blir förvånade, kränkta, gör en pudel, grämer sig och uttrycker det som att de både medvetet och omedvetet har gått över kvinnors gränser. Ja. Majoriteten av alla män har någon gång gått över kvinnors gränser och/eller utsatt kvinnor för sexuella trakasserier. Det vet vi. Det har vi vetat länge men samhället har valt att förbise det. Låtsats som ingenting. Bagatelliserat. Men att säga att man medvetet och omedvetet gjort det är bisarrt och skandalöst. Medvetet för det första?! Varför i helvete gör du det då om du gör det medvetet?!? Och sen är det väl bättre att uttrycka det som "jag har gått över kvinnors gränser och det var jävligt fel av mig". Men egentligen tycker jag inte att män borde skriva ett endaste dugg på sociala medier. Definitivt borde de inte skapa en hashtag som svar på metoo. För den enda anledningen till varför de gör det är för att dra till sig uppmärksamhet (bort från kvinnorna), medlidande och för att upplevas som snälla och bra män. Män skriver alltså att de har begått sexuella övergrepp och VÅLDTAGIT kvinnor och får helt seriöst ELOGER för att... ja varför då kan man verkligen fråga sig. Men typ för att de erkänner? Alltså vad i helvete?!? Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen. Men i och för sig är ju alla skadade av detta fuckade samhälle så det är inte så konstigt att man, oavsett revolution eller inte, ställer sig på männens sida.
Kvinnorna tros inte på medan det applåderas åt männen och de blir lovordade för att de är så DUKTIGA som ERKÄNNER. Bra, fina, reko killar det där!!!! GaaaaaaHhh!!!!!! Ser inte folk mönstret?!? Hur går det ihop om männen erkänner men det kvinnor berättar ses som bullshit? Det här är verkligheten. Så fort vi kvinnor får en gnutta vind i seglen jobbar män, och samhället, emot oss. Tystar ner oss. Smutskastar oss. Så här har det alltid sett ut. Varje liten framgång vi gör måste vi slita för. Svettas för. Blöda för. Det vi, alla kvinnor, berättar är sanningen och det männen berättar att de gjort är också sanningen men istället för att fängslas och straffas blir de prisade och höjda till skyarna för att de för all del erkänner. Nej. De kan erkänna i rätten, de jävla svinen. Och de förtjänar inte en enda applåd för att de erkänner. De borde istället skämmas för att de dag ut och dag in går runt och lever som om de vore några oskyldiga små änglar.
Häxjakt in my ass. Det finns inget som heter häxjakt. Varför skulle man frivilligt vilja riskera att bli ifrågasatt? Riskera att anmälas för förtal? Riskera att skuldbeläggas än mer? Det medför inte en enda positiv samhällelig effekt för oss kvinnor att offentligt berätta. Det medför enbart risker och ännu mer tabubeläggande. I ett samhälle där det råder könsmaktsordning där mannen är överordnad och kvinnan lever under ett förtryck är det omöjligt för en kvinna att vinna någon samhällelig förmån på att gå emot sin förövare. Just för att vi befinner oss i ett underläge. Den som har makt har i alla typer av fall ett överläge. Man kan jämföra det med ett mycket konkret exempel: en person med ett vapen som befinner sig i samma rum som en person utan vapen besitter en sorts makt. Makten i detta fall består av en mycket negativ och laddad faktor. Det rör sig om liv och död. Den person som står utan vapen befinner sig i ett slags underläge och personen med vapnet befinner sig i överläge. Den har makt över situationen. Om personen utan vapen skulle göra motstånd gentemot den andra skulle personen riskera att dö. På samma grunder riskerar kvinnor som berättar om sina upplevelser att bli misstrodda, hotade, återigen bli utsatta för våld, bli anmälda för förtal, svartmålade, stigmatiserade och faktiskt också dödade om det ter sig mycket illa.
En person som blir rånad eller utsatt för ett inbrott blir i de allra flesta fall betrodd . Varför gäller inte samma förtroende vid fall så som sexuella övergrepp? Vi har en kultur där det råder en syn på kvinnan om att skulden ligger hos henne. Det första en polis frågar när en kvinna anmäler en våldtäkt är: "Vad hade du på dig? Var du alkoholpåverkad? Hur pass alkoholpåverkad var du? Sov ni ihop? Hade du flirtat med honom under kvällen?" etc etc.
Varför är det så svårt för människor att se till strukturerna?
Vi vet, alla vet att en stor del av alla män sexuellt trakasserar, ofredar, utnyttjar och våldtar kvinnor. Det har vi vetat länge. Alla kvinnor har varit utsatta för sexuellt ofredande eller känner minst en i sin bekantskap som har blivit det. Så varför är det då så otroligt svårt att tro på kvinnor som berättar om sina upplevelser? Vad är det som skapar detta enorma motstånd? Jag vill jättegärna veta det. För det går liksom inte ihop någonstans.
Jag är så fruktansvärt trött på all denna bullshit nu. Jag vill ha förändring. Jämställdhet.
MeToo har givit resultat. Kvinnor anmälde i samband med MeToo sexuella övergrepp i högre utsträckning än tidigare. Folk började reflektera mer. Hela världen pratade om MeToo. Anmälningarna har sjunkit nu. Om det är för att brotten har minskat eller för att kvinnor inte längre känner lika stark styrka att anmäla vet inte jag. Men jag vet att MeToo har lett till förändring. Och vi behöver införliva MeToo i våra liv nu. Stötta varandra att anmäla och att sätta ner foten. Stötta varandra i förståelsen att skulden aldrig ligger hos offret. Och framförallt, lita på de berättelser som kvinnor berättar.
Många starka känslor väcktes, hos både kvinnor och män, men förmodligen mest hos kvinnor. Kvinnor triggades av andra kvinnor, blev upprörda, agerade och skapade revolution. Orden "skulden och skammen ska inte längre ligga hos oss utan hos dem det hör hemma" ekade i väggarna. En segerkänsla väcktes hos mig. En känsla av att "nu, äntligen, händer det något. Det är vår tur att tala nu. Vi ska inte skämmas längre. Inte känna skuld. Inte tolerera att det händer. Inte tolerera att det får gå förbi obemärkt."
Som alltid när vi kvinnor får upprättelse och kommer ett steg framåt försöker männen bromsa det. De försöker göra allt de kan för att visa vilka våra platser är. Så de skapade en egen hashtag - #ihave. Och jag ska inte bara svartmåla denna reaktion ifrån männens sida, det är såklart ASBRA att de faktiskt ERKÄNNER. Det är bara det att sättet de erkänner på är jävligt bisarrt rent ut sagt. De blir förvånade, kränkta, gör en pudel, grämer sig och uttrycker det som att de både medvetet och omedvetet har gått över kvinnors gränser. Ja. Majoriteten av alla män har någon gång gått över kvinnors gränser och/eller utsatt kvinnor för sexuella trakasserier. Det vet vi. Det har vi vetat länge men samhället har valt att förbise det. Låtsats som ingenting. Bagatelliserat. Men att säga att man medvetet och omedvetet gjort det är bisarrt och skandalöst. Medvetet för det första?! Varför i helvete gör du det då om du gör det medvetet?!? Och sen är det väl bättre att uttrycka det som "jag har gått över kvinnors gränser och det var jävligt fel av mig". Men egentligen tycker jag inte att män borde skriva ett endaste dugg på sociala medier. Definitivt borde de inte skapa en hashtag som svar på metoo. För den enda anledningen till varför de gör det är för att dra till sig uppmärksamhet (bort från kvinnorna), medlidande och för att upplevas som snälla och bra män. Män skriver alltså att de har begått sexuella övergrepp och VÅLDTAGIT kvinnor och får helt seriöst ELOGER för att... ja varför då kan man verkligen fråga sig. Men typ för att de erkänner? Alltså vad i helvete?!? Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen. Men i och för sig är ju alla skadade av detta fuckade samhälle så det är inte så konstigt att man, oavsett revolution eller inte, ställer sig på männens sida.
Kvinnorna tros inte på medan det applåderas åt männen och de blir lovordade för att de är så DUKTIGA som ERKÄNNER. Bra, fina, reko killar det där!!!! GaaaaaaHhh!!!!!! Ser inte folk mönstret?!? Hur går det ihop om männen erkänner men det kvinnor berättar ses som bullshit? Det här är verkligheten. Så fort vi kvinnor får en gnutta vind i seglen jobbar män, och samhället, emot oss. Tystar ner oss. Smutskastar oss. Så här har det alltid sett ut. Varje liten framgång vi gör måste vi slita för. Svettas för. Blöda för. Det vi, alla kvinnor, berättar är sanningen och det männen berättar att de gjort är också sanningen men istället för att fängslas och straffas blir de prisade och höjda till skyarna för att de för all del erkänner. Nej. De kan erkänna i rätten, de jävla svinen. Och de förtjänar inte en enda applåd för att de erkänner. De borde istället skämmas för att de dag ut och dag in går runt och lever som om de vore några oskyldiga små änglar.
Häxjakt in my ass. Det finns inget som heter häxjakt. Varför skulle man frivilligt vilja riskera att bli ifrågasatt? Riskera att anmälas för förtal? Riskera att skuldbeläggas än mer? Det medför inte en enda positiv samhällelig effekt för oss kvinnor att offentligt berätta. Det medför enbart risker och ännu mer tabubeläggande. I ett samhälle där det råder könsmaktsordning där mannen är överordnad och kvinnan lever under ett förtryck är det omöjligt för en kvinna att vinna någon samhällelig förmån på att gå emot sin förövare. Just för att vi befinner oss i ett underläge. Den som har makt har i alla typer av fall ett överläge. Man kan jämföra det med ett mycket konkret exempel: en person med ett vapen som befinner sig i samma rum som en person utan vapen besitter en sorts makt. Makten i detta fall består av en mycket negativ och laddad faktor. Det rör sig om liv och död. Den person som står utan vapen befinner sig i ett slags underläge och personen med vapnet befinner sig i överläge. Den har makt över situationen. Om personen utan vapen skulle göra motstånd gentemot den andra skulle personen riskera att dö. På samma grunder riskerar kvinnor som berättar om sina upplevelser att bli misstrodda, hotade, återigen bli utsatta för våld, bli anmälda för förtal, svartmålade, stigmatiserade och faktiskt också dödade om det ter sig mycket illa.
En person som blir rånad eller utsatt för ett inbrott blir i de allra flesta fall betrodd . Varför gäller inte samma förtroende vid fall så som sexuella övergrepp? Vi har en kultur där det råder en syn på kvinnan om att skulden ligger hos henne. Det första en polis frågar när en kvinna anmäler en våldtäkt är: "Vad hade du på dig? Var du alkoholpåverkad? Hur pass alkoholpåverkad var du? Sov ni ihop? Hade du flirtat med honom under kvällen?" etc etc.
Varför är det så svårt för människor att se till strukturerna?
Vi vet, alla vet att en stor del av alla män sexuellt trakasserar, ofredar, utnyttjar och våldtar kvinnor. Det har vi vetat länge. Alla kvinnor har varit utsatta för sexuellt ofredande eller känner minst en i sin bekantskap som har blivit det. Så varför är det då så otroligt svårt att tro på kvinnor som berättar om sina upplevelser? Vad är det som skapar detta enorma motstånd? Jag vill jättegärna veta det. För det går liksom inte ihop någonstans.
Jag är så fruktansvärt trött på all denna bullshit nu. Jag vill ha förändring. Jämställdhet.
MeToo har givit resultat. Kvinnor anmälde i samband med MeToo sexuella övergrepp i högre utsträckning än tidigare. Folk började reflektera mer. Hela världen pratade om MeToo. Anmälningarna har sjunkit nu. Om det är för att brotten har minskat eller för att kvinnor inte längre känner lika stark styrka att anmäla vet inte jag. Men jag vet att MeToo har lett till förändring. Och vi behöver införliva MeToo i våra liv nu. Stötta varandra att anmäla och att sätta ner foten. Stötta varandra i förståelsen att skulden aldrig ligger hos offret. Och framförallt, lita på de berättelser som kvinnor berättar.
0