blommoriharet.blogg.se - Kvinnor går inte trygga någonstans

Det är rätt fullt på tåget, men jag finner en plats bredvid dig, så jag sätter mig där. Du säger något trivialt. Sen frågar du om jag har pojkvän. Jag svarar ja. Du frågar om jag tycker om honom. Om han är bra. Jag svarar ja återigen. Du fortsätter fråga en massa obehagliga, sexuellt anspelade frågor. Sedan säger du något om att du har ont i ryggen och ber mig massera dig. Jag stelnar till. Vet inte vad jag ska säga eller göra. Med obehag och rädsla börjar jag göra det du ber mig om samtidigt som jag inget hellre vill än att fly.

Du börjar röra mina lår. Mer. Närmare och närmare mitt underliv. Jag stelnar till återigen. Kan inte tänka. Inte säga något. Inte göra något.
Men jag gör ändå det jag tror att du vill att jag ska göra för jag vet inte vad som kan hända om jag inte gör det. Jag svarar på dina frågor. Jag masserar dig. Gör inget motstånd när du tar på mina lår. Inombords skriker jag av rädsla. Obehag. Förtvivlan.

Någon station innan jag ska av vänder sig en kvinna som sitter i sätet framför till mig och frågar om jag vill flytta fram till henne. Mitt svar blir ett förtvivlat, lättat "ja!" och så skyndar jag mig dit.
Jag ser honom sedan gå av på samma station som mig. Tillsammans med en massa ångestladdade känslor skyndar jag mig hem. Jag känner mig äcklad och sinnesförvirrad. Skärrad och chockad. Jag kan inte ta in det jag just varit med om. Vill inte ta in det.

Det här var alltså ett fullpackat tåg och ändå kunde det gå så långt som 4 stationer. Hursomhelst så är jag djupt tacksam för kvinnan som agerade.