Nu när vi konstaterat att patriarkatet är ett faktum, så behöver vi komma fram till strategier för att komma ifrån det. För det första behöver man bli medveten om hur alla mönster och system ser ut. Förstå mekanismerna bakom, hur de upprätthålls och varför. Detta genom böcker, bloggar, kurser etc. När man väl förstått det så förstår man också att den feministiska kampen även gynnar män. Man ingriper när något händer eller pågår som inte är ok. Självklart har utbildningsväsendet en stor betydelse här. Nästa steg är att aktivt bekämpa orättvisorna och förtrycket. Det gör man med fördel dagligen i sin naturliga vardag. Genom samtal och upplysning sinsemellan på arbetsplatsen, klasskamrater, familjen, vänner. Man ifrågasätter och ställer sig kritisk till traditionella och djupt inrotade normer. 

 

Normer gör oss trygga och får oss att lättare orientera oss i samhället och i det sociala. Vi har växt upp med normerna och det är en etablerad del av oss själva som vi förhåller oss till. Vi vet att män inte behöver raka sina ben eller armhålor medan kvinnor ses som motbjudande och märkliga om de väljer att behålla sitt hår. Vi vet att kvinnor oftare tar hand om barn och hushållssysslor i större utrsträckning än män och att män tjänar mer i lön än kvinnor. Så här kan man hålla på i en oändlighet. Den dikotomi som skiljer manligt från kvinnligt genomsyrar varje enskild sfär i människors liv. 

 

Många vill än idag hävda att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor som man därav behöver acceptera. Män är mer rationella, kvinnor mer känslostyrda, är ett klassiskt återkommande påstående. Det som blir motsägelsefullt i denna tes är att det genom alla tider har förekommit förändringar, både på den biologiska forskningen och på den kulturella fronten. Att kvinnor inte fick rösta längre tillbaka var dels på grund av att de inte ansågs ha den rationella kapacitet som män hade. 

 

Att vi känner ett behov av att mäta skillnader i olika grupper kommer från den mänskliga drivkraften i att kategorisera. Men desto mindre vikt har det. Det handlar om en ideologi där vi lägger olika betydelser i olika gruppers skillnader. Oavsett om det skulle existera biologiska skillnader eller inte är det vi människor som fyller skillnaderna med dessa olika betydelser och värderingar. 

 

Så låt oss nu återgå till det andra steget i kampen mot att störta patriarkatet. Vi ställer oss alltså kritiska till normer etc. Och vi gör aktivt motstånd till rådande, destruktiva och problematiska könsnormer. Det tredje, naturliga, steget blir att neutralisera könsmönstren och könsrollerna. "Kvinnligt/feminint" och "manligt/maskulint" ska inte längre fylla några specifika värderingar eller innebörder. 

 

Jag tror, som jag nämnde, att skolväsendet har otroligt stor betydelse för förändringens möjligheter. Och givetvis behöver man, om man är vuxen, alltid börja med sig själv.