MENY
12 april 2022
Genus och vad som är biologi och miljö. Den diskussionen hamnade jag i igår på jobbet. Jippi! Jag befinner mig fortfarande i stadiet att känna nån slags hatkärlek till dessa typer av diskussioner. Jag dras mellan att dels känna stark entusiasm (såklart) och dels en stark frustration och hopplöshet. En inre konflikt klädd i dels ångest av vetskapen av att inte vara dömande, att vara öppen och lyhörd, och dels ett frustrerat vrål som förtvivlat vill ut. Det får mig att reflektera lite extra över allt det här jag redan reflekterar på daglig basis om. Det är lätt för mig att tycka och tänka och emellanåt skriva ner det. Men det är en helt annan sak att stå där ute, på verklighetens arenor med verkliga människor som öppet berättar om vad de tycker och tänker och tror. Jag känner mig uppriven. Uppgiven. Ledsen. Nedslagen. Men kanske kanske sår det ett frö. Kanske inte. Oavsett är det en viktig bit på vägen. Öppna för samtal. Lyssna. Oftast (alltid?) lär man sig minst en ny grej.
Anledningen till varför vissa människor så enträget vill fortsätta hålla fast vid övertygelsen om att det ju faktiskt ändå måste ha lite med biologiska faktorer att göra, det här med våra könsskillnader, beror på en enda enkel anledning och det är och har alltid i alla tider varit: en vilja av upprätthållande av könsmaktsordningen. Av patriarkatet.
Nina Björk återkommer i 'Under det rosa täcket' ofta till denna springande punkt och sätter fingret på något mycket väsentligt - nämligen att vi aldrig kunnat urskilja någon signifikant skillnad mellan män och kvinnor. Och att även om vi skulle göra det så skulle det vara vi människor som lägger in en kulturell värdering i det. Hon skriver, om livmoderfeminismen: "Om vi antar att det faktiskt vore möjligt att konstatera biologiska skillnader mellan könen, så betyder likväl dessa ingenting annat än det som vi, människor, bestämmer att de ska betyda (och det är detta som är det avgörande)".
Huvudet på spiken.
Och sen kan tilläggas att även om man nu mot förmodan skulle finna skillnader, ska man då godta dessa skillnader och låta dem fungera som ursäkter till mäns och kvinnors beteenden? T.ex att, "ja men du vet, han är man och det ligger i hans natur att vara mer våldsam så det är OK!!!" ?!?
VAD skulle man vilja ha sagt med dessa, hypotetiska, skillnader? Vad vill man få ut av det? Jag kan förstå förståelseaspekten - att ja, visst, då skulle man isf kunna förstå varför beteenden kan skilja sig åt och så, men det betyder ju inte att man kan stanna där. Det skulle i så fall bara betyda att man får acceptera dessa skillnader men att man inte lägger någon värdering i dem. Vilket ju är det vi håller på med nu, lägger värdering i dem UTAN att veta om dessa eventuella biologiska könsskillnader överhuvudtaget existerar. Natur och kultur går inte sällan hand i hand och det som föregår det andra kan likväl även vara en konsekvens av det första och vice versa.
Dessutom VET vi ganska mycket idag om miljöns påverkan på hur vi blir/gör kön. Varför inte då fokusera på samt vidareutveckla den forskningen? I stället för att så envist fortsätta söka efter faktorer (de biologiska) som ändå inte skulle leda till något fruktbart? Eller, för att uttrycka mig annorlunda; varför inte utgå ifrån hypotesen om att biologiska könsskillnader inte existerar (alternativt inte har någon betydelse), och istället luta oss mot den dogm som talar för att de miljömässiga faktorerna är de vi vet påverkar oss kvinnor och män mest? Om vi nu ska utgå ifrån vetenskapliga grunder och mindre ifrån sådant vi ännu inte vet med säkerhet. Sådär som vi på övriga plan i vårt samhälle brukar göra, ni vet.
Till sist två ytterligare citat från 'Under det rosa täcket':
"Skilda kroppar/hjärnor/hormoner ger skilda psyken/uppgifter/talanger. Tidigare användes denna kunskap för att förklara att kvinnor var mindre intelligenta än män, men idag talar vi inte längre på det sättet, utan nu ska kunskapen bara bevisa att kvinnor och män är olika och att samhället bör ta hänsyn till denna olikhet."
"Om tiden hade ansetts mogen för livmoderfeminismens argumentation redan vid det förra sekelskiftet, så skulle det ha varit mycket svårt att nå det vi har nått i dag. Hade kvinnor haft rösträtt, skulle vi ha fått gå på universitetet, sitta i riksdagen? Skulle vi ha haft rätt att utföra vilka arbeten som helst? Hade vi byggt en kommunal barnomsorg så att kvinnor både kunde vara mödrar och yrkesarbetande, byggt en offentlig sektor som gav kvinnor lön för det arbete vårt "naturliga"omsorgsbeteende disponerar oss för? Skulle inte en föräldraledig fader ha setts som ett absurt brott mot naturliga lagar? Den tid vi lever i nu kommer om hundra år att vara historia. Vilken feminism vi driver i dag avgör vilken utgångspunkt våra dotterdöttrar kommer att ha när de föds till kvinnor."
Anledningen till varför vissa människor så enträget vill fortsätta hålla fast vid övertygelsen om att det ju faktiskt ändå måste ha lite med biologiska faktorer att göra, det här med våra könsskillnader, beror på en enda enkel anledning och det är och har alltid i alla tider varit: en vilja av upprätthållande av könsmaktsordningen. Av patriarkatet.
Nina Björk återkommer i 'Under det rosa täcket' ofta till denna springande punkt och sätter fingret på något mycket väsentligt - nämligen att vi aldrig kunnat urskilja någon signifikant skillnad mellan män och kvinnor. Och att även om vi skulle göra det så skulle det vara vi människor som lägger in en kulturell värdering i det. Hon skriver, om livmoderfeminismen: "Om vi antar att det faktiskt vore möjligt att konstatera biologiska skillnader mellan könen, så betyder likväl dessa ingenting annat än det som vi, människor, bestämmer att de ska betyda (och det är detta som är det avgörande)".
Huvudet på spiken.
Och sen kan tilläggas att även om man nu mot förmodan skulle finna skillnader, ska man då godta dessa skillnader och låta dem fungera som ursäkter till mäns och kvinnors beteenden? T.ex att, "ja men du vet, han är man och det ligger i hans natur att vara mer våldsam så det är OK!!!" ?!?
VAD skulle man vilja ha sagt med dessa, hypotetiska, skillnader? Vad vill man få ut av det? Jag kan förstå förståelseaspekten - att ja, visst, då skulle man isf kunna förstå varför beteenden kan skilja sig åt och så, men det betyder ju inte att man kan stanna där. Det skulle i så fall bara betyda att man får acceptera dessa skillnader men att man inte lägger någon värdering i dem. Vilket ju är det vi håller på med nu, lägger värdering i dem UTAN att veta om dessa eventuella biologiska könsskillnader överhuvudtaget existerar. Natur och kultur går inte sällan hand i hand och det som föregår det andra kan likväl även vara en konsekvens av det första och vice versa.
Dessutom VET vi ganska mycket idag om miljöns påverkan på hur vi blir/gör kön. Varför inte då fokusera på samt vidareutveckla den forskningen? I stället för att så envist fortsätta söka efter faktorer (de biologiska) som ändå inte skulle leda till något fruktbart? Eller, för att uttrycka mig annorlunda; varför inte utgå ifrån hypotesen om att biologiska könsskillnader inte existerar (alternativt inte har någon betydelse), och istället luta oss mot den dogm som talar för att de miljömässiga faktorerna är de vi vet påverkar oss kvinnor och män mest? Om vi nu ska utgå ifrån vetenskapliga grunder och mindre ifrån sådant vi ännu inte vet med säkerhet. Sådär som vi på övriga plan i vårt samhälle brukar göra, ni vet.
Till sist två ytterligare citat från 'Under det rosa täcket':
"Skilda kroppar/hjärnor/hormoner ger skilda psyken/uppgifter/talanger. Tidigare användes denna kunskap för att förklara att kvinnor var mindre intelligenta än män, men idag talar vi inte längre på det sättet, utan nu ska kunskapen bara bevisa att kvinnor och män är olika och att samhället bör ta hänsyn till denna olikhet."
"Om tiden hade ansetts mogen för livmoderfeminismens argumentation redan vid det förra sekelskiftet, så skulle det ha varit mycket svårt att nå det vi har nått i dag. Hade kvinnor haft rösträtt, skulle vi ha fått gå på universitetet, sitta i riksdagen? Skulle vi ha haft rätt att utföra vilka arbeten som helst? Hade vi byggt en kommunal barnomsorg så att kvinnor både kunde vara mödrar och yrkesarbetande, byggt en offentlig sektor som gav kvinnor lön för det arbete vårt "naturliga"omsorgsbeteende disponerar oss för? Skulle inte en föräldraledig fader ha setts som ett absurt brott mot naturliga lagar? Den tid vi lever i nu kommer om hundra år att vara historia. Vilken feminism vi driver i dag avgör vilken utgångspunkt våra dotterdöttrar kommer att ha när de föds till kvinnor."
Jag tror att det jag egentligen vill få sagt med allt det här är att
- Miljö och biologi påverkar givetvis hur våra kön yttrar sig, det kan vi se rent fysiologiskt på våra olika kroppar, och miljömässigt har vi idag hunnit vaska fram en hel del forskningsresultat som tydligt visar hur kön, eller genus, är något vi socialt lär oss och tränas i.
- Mitt idealiska drömscenario är att alla på den här planeten tillsammans ingår i ett socialt experiment där syftet helt enkelt är att testa hypotesen om att genus till allra största del bygger på en social konstruktion.
//Elin
0