
Människan har väldigt lätt för att fokusera på det negativa, det hotfulla, för faror osv. Det har som bekant sin evolutionära förklaring. För att överleva, och för att hela vår ras ska säkra våra chanser att överleva, behöver vi akta oss. Vara på vår vakt. Det här behovets uttryck har dock förändrats i vår moderna tid. Reella hot, såsom attacker av lejon, existerar inte idag. Mycket av våra hot och rädslor skapas på ett helt annat ställe i dag. Nämligen i våra hjärnor. Och flykterna, som för 10.000 år sedan uttryckte sig i form av att hitta ett träd snabbt som attan och klättra upp i det för att inte bli uppäten av lejonet, ser även givetvis de också annorlunda ut i dag. Vi flyr in i mobilen, i träning, i mat, godis, överanalyserande tankar, droger, nikotin, sex...
Våra rädslor handlar alltså till stor del i dag om påhittade historier om verkligheten, baserade på jämförelser med vår omgivning, om press och stress. Om otillräcklighetskänslor. Om förväntningar. Föreställningar. Om känslor av att inte klara av att hantera den verklighet vi lever i. Och för att kunna hantera de obehagliga och outhärdliga känslorna så hittar vi sätt att fly från dem.
Våra rädslor handlar alltså till stor del i dag om påhittade historier om verkligheten, baserade på jämförelser med vår omgivning, om press och stress. Om otillräcklighetskänslor. Om förväntningar. Föreställningar. Om känslor av att inte klara av att hantera den verklighet vi lever i. Och för att kunna hantera de obehagliga och outhärdliga känslorna så hittar vi sätt att fly från dem.
Saken är den att det inte behöver vara såhär. Att det inte borde vara såhär. För vi har bara det här. Vi har bara det här livet. Den här tiden. Och vi kan må så oerhört mycket bättre än den här tidens samhälle vill få oss att tro. Faktum är att vi, hör och häpna, ALLTID kan må bra. Förstå mig rätt nu. När jag säger det menar jag inte att man ska trycka bort "negativa" känslor, såsom sorg, ilska, frustration etc. Det jag menar är att om vi lär oss att vara vakna i verkligheten klarar vi av, VILL vi, känna de känslorna. Vi välkomnar dem. Vi låter dem finnas till lika stor del som de andra, positiva känslorna. Vi är nyfikna på dem. Vi vill förstå dem. Och det är det det hela handlar om. Att inte värja sig för något. Så när vi har det här förhållningssättet gentemot alla våra känslor kan vi alltid må bra. För det betyder att vi är sanna mot oss själva. Och när vi är sanna mot oss själva mår vi bra. När vi tillåter oss känna allt kan vi se verkligheten så _som_den_är. Det är också enbart då vi sedan kan släppa de känslorna och gå vidare. För det är ju nämligen så att varje gång man flyr, trycker bort, sina känslor, kommer de alltid, förr eller senare, tillbaka. Ofta med större kraft än innan.
När man väl lyssnar på sina svårare känslor, förstått dem, accepterat och bekräftat dem - då märker man också att de försvinner betydligt lättare och snabbare. Det blir också klarare gällande vad man kan göra åt sin situation.
Det allra viktigaste i det här är nog viljan att FÖRSTÅ sina känslor. Vad är det de vill säga mig?
När man väl lyssnar på sina svårare känslor, förstått dem, accepterat och bekräftat dem - då märker man också att de försvinner betydligt lättare och snabbare. Det blir också klarare gällande vad man kan göra åt sin situation.
Det allra viktigaste i det här är nog viljan att FÖRSTÅ sina känslor. Vad är det de vill säga mig?
I nästa inlägg kommer jag gå in på nästa steg som handlar om att skifta fokus från det jobbiga, outhärdliga till det ljusa och härliga. Helt enkelt skifta från hur man mår till hur man VILL må. Och vad man kan göra för att nå dit. Där kommer jag också gå in på skillnaden mellan att vara FÖR livet och MOT det.
//Elin
0