Nu var det längesen. Jag ska inte lova något jag inte kan hålla igen, men jag kan säga att jag har som strävansmål att fortfarande ha tisdagar som min bloggdag. Skyller på att det varit mycket på sistone och att jag mått sådär. 

Låt oss nu tala om våldtäktskulturen som vi ju faktiskt lever i, här i vårt så jämställda land Sverige. 99 % av de som våldtar är män. Män av alla möjliga slag och klasser. Jag skriver mer om det här på min instagram -  så in och läs där. Här tänkte jag fortsätta på mitt senaste inlägg eftersom man inte får plats med hur mycket text som helst på instagram. Jag skriver in första punkten för sammanhangets skull, så det blir lite upprepning, men det är ju bara att hoppa över till punkt 2 och 3 :)

 

1. Eftersom det är MÄN som bär på det huvudsakliga problemet (ja, kära vänner se det för vad det är, 99 % av våldtäktsförövarna är ju män hallå? Bara den faktan måste ju vara alarmerande nog?? Utöver alla andra strukturella misogyna problem) så behöver man faktiskt börja där. Gruppen män behöver ta distans från sig själva och RANNSAKA sig själva och sin manliga omgivning. Även om man själv inte skulle våldta så bär man oftast på destruktiva föreställningar och man ingår alltid i ett socialt sammanhang som göder misogyna attityder. Dessutom kanske man inte har så bra koll på vad som är ok och inte när det kommer till bemötande och behandling av kvinnor. Så man behöver med andra ord fråga sig själv: vad har jag för inlärda attityder gentemot kvinnor? Gentemot mig själv som man? Vad har vi för slags jargong i min manliga umgängeskrets? På jobbet och privat. Är det egentligen sunda värderingar vi bär på? Hur pratar vi med varandra? Hur skämtar vi? Hur ser jag på kvinnor, EGENTLIGEN? Hur ser jag på sex? Vad har jag för relation till porr? Hur ser jag på prostitution? Vad är egentligen rimligt och vad är det som kan vara problematiskt eller rent ut sagt skadligt? För kvinnorna och för mig själv? Tänk brett. Zooma ut. Det här är ett läskigt steg eftersom man behöver titta så kritiskt på sig själv och ifrågasätta i stort sett hela ens verklighetsbild av sig själv och världen, men det är faktiskt högst nödvändigt. Här ingår att man kliver ur offerrollen som så många bär på. Nej, det är inte synd om dig Pelle för att du kanske måste inse att porr inte är något du bör fortsätta titta på. Det är synd om kvinnorna som medverkar i porren som lider av självskadebeteenden, djup psykisk ohälsa och blir VÅLDTAGNA i dessa framställningar mot en taskig betalning som de knappt kan leva på men de kan inte ta sig ut från 'branschen' därför att de blir hotade och utsatta för utpressning om de försöker.

2. Lyssna på kvinnorna. Män behöver lämna sitt ego för en stund och med genuin nyfikenhet och intresse lyssna på vad kvinnor berättar. Och ha som regel att utgå ifrån att det de berättar är SANT. Det krävs som sagt ett oerhört mod och ork att berätta något som man blivit utsatt för eller upplevelser som överlag är jobbiga och obehagliga. Jämför med exemplet rån. Man tvivlar inte på en persons berättelse om att ha blivit utsatt för ett rån - varför skulle man göra det? Men när det kommer till berättelser om sexuella övergrepp så är det som att man automatiskt går in i tvivel och ifrågasättande direkt. Varför är det så? Återigen: strukturella orsaker men det får vi gå in på en annan gång. Poängen är att våga lyssna på kvinnan och TRO på henne.

3. Vad gäller oss kvinnor så är det fortsatt systerlig kamp som gäller. Vi är som starkast när vi går enade, stöttar och finns där för varandra. Kom ihåg att vi alla går igenom samma skit och det vi behöver är uteslutande peppning och stöttning - INTE dömande och kyla - det får vi så det räcker av patriarkatet. Vi har i Sverige kommit LÅNGT genom tiderna, tack vare våra feministiska föregångare, så vi vet att vi kan. Och: stärk din självkänsla och självförtroende! Du är så mycket mer än ditt utseende och att finnas till för andra! <3