Att ha ett öppet sinne och att sträva efter att inte döma andra människor i så hög utsträckning som möjligt är oerhört värdefullt inte bara inom det genusmedvetna fältet utan överlag i livet. Vi har mycket att vinna på det, t.ex. blir vi mer harmoniska, det ökar vår självkänsla och vårt välbefinnande. Och såklart - världen blir en lite (läs mycket) snällare plats att leva på!

Många anser sig nog ha ett öppet förhållningssätt men det är, precis som genuspedagogiken/genusmedvetenheten, oerhört förrädiskt att hålla allt för hårt fast vid den attityden. Det går liksom emot allt det som ett öppet sinne i grunden innebär.

 

Men så vad innebär det då egentligen, att ha ett öppet sinne?

För det första så ska man alltså inte låsa sig fast vid idén om att man själv är öppen. Vi bär alla på våra fördomar och förutfattade meningar. Det ingår i det mänskliga psyket och finns där av en anledning. I stället bör man tänka i termer av "jag vill vara öppen" och sträva efter att vara det. Och som ett viktigt komplement vara medveten om sina tankar och handlingar. Och det tränar man bäst upp via meditation eller mindfulness. 

 

För det andra är nyfikenhet en väsentlig ingrediens och hänger ihop med det icke-dömande tankesättet. Är man genuint nyfiken på det som händer och sker i en såväl som utanför en så blir det per automatik omöjligt att samtidigt döma.

 

Ödmjukhet och acceptans är också de viktiga beståndsdelar och innebär helt enkelt att man behöver vara ödmjuk inför det som känns svårt och/eller främmande och att vi alla har våra egna utmaningar att dras med. Och alltså ha en ödmjuk inställning till det. "Det är OK att jag känner såhär idag eller just nu" "det är OK att det blev tokigt nu. Jag vet att jag kommer lära mig något av det". Och tänka samma sak om andra människor. Vi går alla igenom olika saker och vi kan oftast omöjligt veta hur det är eller känns för den andra personen som vi i någon form har en interaktion eller kommer i kontakt med. Därtill kommer acceptans in som en naturlig länk. Vi behöver träna upp vår förmåga att acceptera det som sker i oss och utanför oss. Det interna och det externa. Och att acceptera betyder inte att ge upp eller bli passiv utan i stället om att följa det som sker och att anpassa oss därefter. För mer ofta än sällan är det ju faktiskt så att vi inte kan styra det som händer i olika situationer i vår vardag och våra liv överlag. Vädret, vad någon gör eller säger, vad som händer på andra sidan jordklotet eller ens i rummet bredvid är exempel på sådant som är omöjligt för oss att kontrollera. Men det vi kan kontrollera är hur vi förhåller oss till det och hur vi väljer att respondera och reagera.